Privatiseringar av sjukvård, skola och äldreomsorg har inte levererat de kvalitetsförbättringar som utlovades när de genomfördes. Istället har vi fått vinstuttag, skandaler, ojämlikhet och ett fragmenterat system som är svårt att styra och svårt att utkräva ansvar av.
Det är ingen tillfällighet. Det finns en grundläggande spänning mellan principen om likvärdig välfärd för alla och principen om vinst för ägarna. Resurser som används för vinstuttag används inte för personal, för kvalitet, för de som behöver vård och omsorg.
Välfärden ska finansieras gemensamt och fördelas efter behov — inte efter plånbok. Det är inte en utopisk vision, det är en beskrivning av hur det faktiskt fungerade innan vi genomförde de stora privatiseringarna. Och det kan fungera igen.
Att ta tillbaka det gemensamma från de privata vinstintressena handlar inte om ideologi för ideologins skull. Det handlar om att resurser som medborgarna avsätter för trygghet faktiskt används till trygghet — inte till utdelningar och skattearrangemang.
