När en procent av befolkningen äger mer än den nedre hälften tillsammans är det inte bara en ekonomisk fråga — det är en demokratisk kris. Ekonomisk makt omvandlas till politisk makt, på sätt som varken är öppna eller demokratiskt kontrollerbara.
Ägandet av medier, finansiering av think tanks, lobbying och kapitalflöden som påverkar politikens handlingsutrymme — allt detta gör att koncentrerad förmögenhet inte bara ger individuell rikedom utan också kollektiv makt att forma samhällets riktning.
En progressiv förmögenhetsskatt är inte straffbeskattning. Det är ett sätt att återföra resurser till det gemensamma och att bromsa den koncentration av makt som på sikt underminerar demokratins förutsättningar. Länder som Schweiz, Norge och Spanien har varianter av sådana skatter och klarar sig alldeles utmärkt.
Att låta ojämlikheten växa obegränsat är inte neutralt. Det är ett politiskt val — och det är ett val som kostar samhället mer än vad en förmögenhetsskatt någonsin skulle göra.
