Rättsstatens legitimitet vilar på ett fundament: att lagar gäller lika för alla och att brott följs av konsekvens. När det fundamentet vittrar — när straff är symboliska, när återfall inte möter ökad hårdhet och när offer känner att systemet inte står på deras sida — eroderar tilliten till hela det demokratiska projektet.
Det vi ser i dag är ett system under press. Gängkriminaliteten är inte ett marginellt fenomen längre — den påverkar tryggheten i stadsdelar, rekryterar från allt yngre åldrar och utmanar statens våldsmonopol på ett sätt som inte setts i modern tid.
Att möta detta med symbolpolitik — hårdare retorik utan verkliga resurser, stängda fängelser och avskedade poliser — är inte ett svar. Det är en undanflykt.
Rättsstaten kräver investeringar: fler poliser, en fungerande kriminalvård med verkliga rehabiliteringsprogram och domstolar som inte är underbemannade. Det kostar. Men kostnaden för ett samhälle utan fungerande rättsstat är oändligt mycket högre.
