Svenska skolan har under de senaste decennierna genomgått fler reformer, utredningar och utvärderingar än de flesta kan hålla reda på. Varje ny rapport leder till en ny åtgärdsplan, varje ny åtgärdsplan leder till nya krav på dokumentation, och varje ny dokumentationskrav tar tid från det enda som faktiskt gör skillnad: läraren som undervisar och eleven som lär sig.

Lärarna är trötta. Inte på eleverna — på systemet. På möten som inte leder någonstans, på utvärderingar av utvärderingar och på känslan av att aldrig riktigt räcka till, oavsett hur mycket de anstränger sig. Det är en av de viktigaste förklaringarna till att det är svårt att rekrytera och behålla kompetenta lärare.

Vad skolan behöver är inte en ny reform. Det är resurser. Mer personal så att lärare kan ägna sig åt undervisning. Mindre klasser som ger utrymme för varje elev. Läromedel som håller måttet. Och tid — tid för lärare att planera, reflektera och faktiskt göra det de är utbildade för.

Mätning och uppföljning har sin plats. Men när systemet ägnar mer energi åt att mäta sig självt än åt att undervisa eleverna har vi tappat bort vad skolan är till för. Det är dags att lita på lärarna — och ge dem verktygen att lyckas.